PK är bra

Första inlägget på länge. Detta för att jag har kommit underfund med att människor i gemen (och jag i synnerhet) inte lider av något abstrakt behov av att uttrycka sig i text, och jag inte längre när den vanföreställningen att man kan bli rik och berömd på det. Då bloggande varken är roligt eller givande sker det mest av pin kiv någon enstaka gång när andan faller på, liksom Calle "Greasy" Bildts hjärtslag eller städning av köket på min ex-favoritkrog i Östersund (Jag behöver ett nytt hängställe där, tips tas tacksamt emot).

Jag tänkte bara konstatera att politisk korrekthet är jättebra.
Språket är tankens förutsättning, och om man genom automatiserad hänsyn till omvärlden lägger om sitt språkbruk kommer det att påverka sättet som man tänker på.
Genom att skämta och tänja på gränserna skapar man, oavsett sina intentioner, ett socialt klimat där det blir mer acceptabelt att fälla rasistiska och sexistiska kommentarer.

Vidare har jag funderat på spel.

Över julen spelade jag Bioshock. Fantastiskt spel - jag var tvungen att youtuba det goda slutet, eftersom jag hade en olycklig tendens att döda skiten ur alla småflickor jag såg. Tydligen ansågs det vara ondska.
Vidare är det ju få saker som får mig att fnissa så illvilligt som en rejäl haymaker i nyllet på objektivismen och individualismen. Jag skall inte gå in i allt för stor detalj på hur spelet ger uttryck för politiska resonemang - jag nöjer mig med att säga att man inte behöver ägna sig åt det poänglösa navelskådandet att läsa in saker och ting i det, spelet har sina argument klara och levererar dem på ett såväl dramaturgiskt som retoriskt inspirerande sätt.

Jag spelade också Mass Effect. Rent tekniskt antar jag att det senare har en bättre handling. Boken Mass Effect, filmtrilogin Mass Effect skulle definitivt vara bättre än dito Bioshock - ändå ger det inte en lika stark upplevelse. Dels för att Bioware (Förvirrande att skriva om Bioshock av 2K och Mass Effect av Bioware) är i första hand utvecklare av PC-spel, och Mass Effect skulle definitivt ha gjort sig bättre på PC. Xboxen blir mer en boja än en spelkonsol i det här fallet.
Huvudsakligen är det dock något annat som skiljer upplevelserna åt - det rent ludiska. Mass Effect är, sin tunga och välgjorda handling till trots, ändå ett klassiskt RPG. Fightingmomenten är lite klumpiga, men rörande, och visuellt är det... trevligt. Man tar till sig handlingen genom dialogen, man ser sin spelkaraktär stå med sitt pokerfejs och lyssna på alla skitfräcka utomjordingar, man blir nöjd.
I Bioshock mottar man handlingen mycket mer direkt. Det finns ingen reflektion av spelaren i spelet, utan man är kort och gott sina handlingar. Alla emotionella reaktioner är enbart spelargenererade.
Dev beskrev en gång narrativ som en slags spelens barnsjukdom. Jag håller inte helt och hållet med, men för mig själv har jag i alla fall bevisat att spel inte är underkastade samma regler för berättande som traditionella kulturformer.

Tv-spel är ett medium radikalt skiljt från alla andra konstformer, och ett spel kan inte inte läsas som en medietext på samma sätt en en bok eller en film.

Ett föga strukturerat inlägg, så nu drar jag ur sladden. Schemat för hösten är Göteborg, Malmö, Malmö, Malmö, med tonvis av plugg, kanske lite jobb och förhoppningsvis någon avstickare till Gävle.
Och Lisa, Yvette, Olle, Maie - kom ihåg, 33 dagar kvar... !