Nya tider

Jag såg Michael Bays Transformers idag.
Kvällen inleddes glatt med att J kommenterade att "Man kan inte riktigt missta Michael Bays regissörsskap, på lite samma sätt som man inte kan missta AIDS för någon annan sjukdom".
Strax därefter kunda vi konstatera att man kan, faktiskt, hoppas att man inte inte kollar på en Michael Bay-film, för den verkar inte så jävla farlig. Men nej, det blir bara värre och värre och rätt snart kan man konstatera att shit, jag har AIDS.

Detta var också filmens största brist. Det, och att den innehöll för mycket människor och för lite robotar som pucklar på varandra. Ärligt talat blev jag glatt överraskad - MB tar varken sig själv, Transformers som franchise eller sin konstnärliga gärning på vidare stort allvar. Resultatet blir en oerhört besynnerlig samling scener, varav många verkar endast löst sammankopplade, som kombinerar någon slags highschoolromans med patriotaction a la Black Hawk Down och den mest bisarra slapstick/kammarkomedi jag någonsin sätt. Låt mig skissa upp en scen i ord:

Huvudpersonen letar tillsammans med sitt kärleksintresse efter något viktigt som han slarvat bort på sitt rum. Hans föräldrar hör röster inifrån rummet, kommer in. Huvudpersonen försöker jaga bort honom, hans mamma tror att han höll på att onanerade, denna dialog håller på i ca 30 sekunder innan kärleksintresset tittar fram från sitt gömställe, och nu tror huvudpersonens mamma att de nuppade. Under hela tiden står Optimus Prime, Jazz, Ratchet och Bumblebee - 10+ meter höga robotar - utanför huset och trycker sig mot väggarna. Föräldrarna hör hela tiden ljud och tittar ut genom fönstret, så att alla Transformers måste gömma sig och vara alldeles tysssssta. Vid en första anblick kanske det här verkar vara en dålig summering av scenen, men nej. Det är en utmärkt summering av scenen. Den är precis så besynnerlig och illa uppbyggd.

Jazz: "His parents are so annoying! Want me to shoot them?"
Optimus: "No, we do not hurt humans! What's wrong with you?"
Jazz: "I'm just saying we can. You know, it's an option..." <--- surar.

Filmen hade definitivt sina höjdpunkter, nämligen alla scener där stora robotar pucklade på varandra. För oss gamla Transformersfans fanns en del godis: framför allt den (faktiskt oerhört) mäktiga scenen där Optimus Prime konfronterar Megatron: "You, and I, Megatron. One shall stand - one shall fall!"
Dessvärre svarar Megatron "No, Prime, just I!" istället för det korrekta "Why throw away your life so recklessly, Prime?"

Dialogen i den animerade filmen från 1986 får det fortfarande att pirra i bröstet på mig.
"N-no! Prime, please! Spare my life, I beg you!"
"You, who are without mercy, now plead for it!? I thought you were made of sterner stuff, Megatron."

Av de ursprungliga röstskådespelarna är det bara Prime, Peter Cullen (som också röstar den amerikanska Ior i Nalle Puh, och Mantus i Pirates of Dark Water) som återanvänds. Ärligt talat skiter jag i de andra, jag skulle kunna tänka mig en två timmar lång Prime-monolog, och det skulle vara typ den bästa filmen sen X-men 3. Om Optimus Prime hade lånat rösten till I Elfte Timmen istället för DiCaprio, då hade det inte blivit någon jävla 2:a i DN. Då hade folk fucking lyssnat. När Optimus Prime talar lyssnar man.
Om man på något sätt kan tänka bort den mänskliga huvudpersonen (själva konceptet med en köttsäck som protagonist när Prime finns i samma film äcklar mig) och istället föreställer sig Optimus Prime som talar inför FN:s generalförsamling om klimathotet, eller den orättvisa marknaden, världsbankens brott mot mänskligheten... Jävlar vilken rulle det här hade varit!! Det vore också väldigt IC-saker för Prime att göra - han är faktiskt uppfylld av en "gränslös kärlek till allt levande". Citat från serietidningen.

Efter att ha ransakat mitt samvete måste jag säga, att Optimus Prime är den största hjälte som någonsin porträtterats i någon kulturform över huvud taget.

Transformers är verkligen ett oerhört epos. J och jag skrev faktiskt den här wikipediaartikeln om en transformer som vi känner blivit orättvist behandlad av historien.

Nå, nu har tiden skenat iväg för mig, och jag skall ta och försöka sova - och drömma om den dagen då Optimus Prime lyfter upp mig på sin enorma metallaxel för att få kämpa mot Megatron med händerna fria.