Uppdatering

Käre stadsministern!

Flytten går som den skall, och sommaren rullar in över oss alla med långa, lata dagar. Trots allt har man väl råd att ta hand om sig själv när vi är på toppen av en högkonjunktur.

Och eftersom välfärd "trickles down", lever jag det goda livet, här i min etta på 20 kvadrat i Flemingsberg. Jag ville bara göra ett fåtal poänger, så att både du och jag kan återgå till att se fram mot vår semester. I mitt fall blir det ju en staycation som gäller.

Framförallt vill jag bara fråga dig vad du tycker är politiskt korrekt. Är det ett begrepp du någonsin använder? Vad innebär det för dig? Du är ju en mycket för skicklig retoriker för att gå på den minan i partiledardebatter, så jag är bara nyfiken på om termen existerar i din sinnevärd, och vilka värderingar den är förknippad med. Såsom livets hårda skola (från skolgården till Seriefrämjandets forum... vänta, dålig liknelse) lär, är PK en stämpel man generellt sett sätter på folk och företeelser något till vänster om sig själv, när man upplever sig ha ett moraliskt underläge.

Börjar det bli uppenbart vart jag vill komma? Jag ber om ursäkt för att jag är långrandig, jag blir det när jag blir hungrig.

Vilka står till vänster om dig?
Vänsterpartiet och miljöpartiet är ju knappt ens skämt längre, bara fåstaviga ordvitsar.
Socialdemokraterna har ju sedan Palme försökt profilera sig som de sanna liberalerna. Däremot genomför du nästan exakt samma politik som dem. Bortsätt från Mats Odell, Förgöraren, som har gårdsförsäljning med svenska folkets gemensamma ägodelar.

Var står du moraliskt?
Som första borgerliga stadsminister på femton år kan det inte vara helt lätt att sova om natten. Därför hugger det alltid till lite av dåligt samvete när jag mailar och är såhär elak. Känns det som att du är i ett moraliskt underläge, med tanke på att borgerliga regeringar brukar försätta landet i djup ekonomisk kris? Är det något ni tänker på, vad man skall göra för att 00-talet inte skall blir 70- och 90-talen all over again?

Var snäll och tolka inte det här spetsfundiga elakheter, jag vill inte såra dig. Jag är bara nyfiken på hur du tänker. Jag är hemskt intresserad av att lära mig exakt hur alla meningsmotståndare tänker, faktiskt. Som dina partikamrater i M. 2002 gick Bo Lundgren till val med ett av de mest högerorienterade programmen ni någonsin haft. Det krävdes bara lite mer av det gamla vanliga: Vilda löften om skattesänkningar till höger och vänster och en snyting från Janne Josefsson, Barbaren, för att ni skulle få rekordlågt stöd.
Ridån går ner för Bo, och du entrar scenen. 2006 vinner du faktiskt valet, i vår tids största oppinionsuppryckning, på det mest vänstervridna och liberala program ni någonsin haft. Men ändå... Trots att Bo Lundgren tycktes ha mycket starkt stöd från hökarna inom partiet, har det inte sagts ett pip om dina socialdemoderatiska manér. Dina partikamrater, som var så entusiastiska 2002, varför knorrar och knotar de inte över den nuvarande vänstertrafiken?
Rimligast borde ju vara att anta att det antingen är för att de plötsligt allihopa ändrat sig, eller för att de vet något vi inte vet.

Jaja, nu skall jag inte ta upp mer av din tid. Jag får tacka för att du (även om jag tillåter mig själv att tvivla) tar din tid att läsa det här och be någon sekreterare skriva ett svar. Jag vill understryka igen, att jag vill bara lära känna dig. Förvisso tycker jag ganska illa om dig, så det kanske blir lite knagligt till att börja med, men skam den som ger sig. Vore det inte fantastiskt om den här bloggen vore början på en underbar vänskap?