En kort presentation

Det slår mig att jag ännu inte beskrivet den här bloggens syfte. Idén föll mig alltså in i höstas, strax efter att den nuvarandre regering på något vänster vunnit valet - jag skulle skriva smått underfundiga men huvudsakligen ärliga brev till statsminister Fredrik Reinfeldt, och publicera dem i en blogg. På så sätt skulle jag bli rikskändis, kanske få ge ut en bok eller två, få groupies, börja knarka och allmänt leva som en rockstjärna. Till och med jag, som ju är en björn med en ganska liten hjärna, insåg att idén var fullkomligt upp åt väggarna, så jag lade den på is.

Men, då sommersolen kom och reducerade min redan ganska lilla hjärna till en mosig massa inte olik den sista slurken av en milkshake, tinade isen. Dessutom hade Elin redan visat att man kan bli rikskändis på att blogga och vara allmänt bäst. Så, utan vidare omsvep, här är det tredje brevet jag skriver till statsministern, och det första på Björn och Fredrik!

Bäste herr statsminister!

Jag ville skriva ett introduktionsbrev. Jag har nu startat en blogg (bjornochfredrik.blogspot.com), där jag ämnar publicera mina brev till dig. För att underlätta för nya läsare (Jag har hört att man får många läsare om man bloggar.) skall jag göra en liten introduktion av dig och av mig själv. Detta tjänar även syftet att påminna dig om min existens, eftersom det var ett tag sedan jag sist skrev till dig.

Minns du det?

För snart ett år sedan skickade jag dig ett brev där jag erbjöd mig att bli din nya kulturminister, och att jag mot ett avgångsvederlag på endast en miljon kronor, säkerligen klara av att bli tvungen att avgå på endast sex dagar.

Några månader senare skrev jag ytterligare ett brev, där jag föreslog ett antal åtgärder för att utrota den vederstyggliga varelsen nejonöga. Den gången fick jag faktiskt ett personligt svar från en av dina medarbetare. Detta gjorde mig glad och tacksam, och jag hoppas att även du delgavs mina bekymmer.

De senaste månadernas radiotystnad betyder ingalunda att det inte hänt något jag inte haft något som jag velat berätta för dig. Tvärtom blir listan med saker jag skulle vilja prata med dig om längre för varje dag. Varför, undrar du kanske, envisas den här snubben med att vilja brevväxla med mig? Är han knäpp? Jag har en förklaring, men jag vet inte i vilken utsträckning den borgar för min mentala hälsa.

Jag tycker inte om dig.

Jag tror att den politik du för är skadlig för mig och mina närmaste. Jag tror att de nedskärningar och utförsäljningar du driver på kommer att göra livet hårdare för mig – jag kommer inte få komplettera mina betyg på Komvux, kommer kanske inte att få studera vidare, kommer inte ha råd med sjukvård, semester och de många små nöjen jag avnjuter.

Det betyder förstås inte att jag tänker bete mig ociviliserat mot dig.

Därför tänker jag skriva en serie email, där jag förklarar hur jag ser på sakerna som händer i världen omkring oss, på ditt och din regerings arbete, och på livet i största allmänhet. Jag begär förstås inte att du skall styra landet efter mina nycker. Däremot är hoppet det sista som dör hos människan (näst hår och naglar), så jag hoppas att mina betraktelser kan ge dig någon tankeställare emellanåt, eller i alla fall lite trevlig läsning på kafferasten.

Besök gärna min blogg, bjornochfredrik.blogspot.com, och läs breven där. Fler små vardagskommentarer kommer smyga sig in där – hur flytten går. Vilken konstskola min lilla fästmö skall plugga på i höst. Recensioner av böcker, filmer, tv-spel, serier, människor och lite allt möjligt. Men framförallt, mina hjärtliga uppmaningar till dig, käre statsminister.

Jag avslutar det här brevet innan det skenar iväg på ytterligare långrandiga tirader, för annars kommer det här att börja likna Sagan om Ringen-filmerna (dock tacksamt, ännu, utan de töntiga små trädgårdstomtarna. Seriebloggens 'redaktion' har ju ännu inte uppmärksammat mig).

Med vänliga hälsningar och hopp om svar,

Björn Åkerblom

Frilansande kulturskribent