Bostad ordnad.

Käre Fredrik,

så var boendet löst - och via en privat hyresvärd, snarare än en kommunal. Där fick jag så jag teg, va?

I övrigt har jag, erkänningsvis av pur tristess, läst Carl Bildts blogg. Det är ganska underhållande att se en svensk politikers bloggande. Bloggare är ju per definition självupptagna satar (precis som politiker), samt en smal minoritet av blåögda optimister som tror att de kan förändra och påverka något (precis som en del politiker). Det passar riktigt bra ihop. Med den lilla jämförelsen för att aktualisera relationen mellan bloggar och politiker, vill jag peka på den här artikeln i dagens DN.
Andrew Keen råsopar internetkulturen, och inte utan en hel del poänger.

Kvantitet är ingen substitut för kvalitet. Den inte alltför genomtänkta utopin med legioner av bloggare som sköter all samhällsjournalistik är bara en uppdaterad version av den gamla skrönan om tillräckligt många apor på skrivmaskiner. Somliga förvirrade individer verkar ha drömt ihop något slags kulturkrig, nytt mot gammalt, där endast en kan stå segrande - digitalt och analogt i en strid på liv och död i gropen med eldsprutande ödlor. Det är ett skyttegravskrig, antingen bloggar man på Expressen och anser att papper som material snarast bör avskaffas, eller så skriver man en bok om att alla med MySpace är kulturmarodörer som helst av allt skulle utföra satanistiska ritualer på Gutenbergs grav.

Karin Rebas avvisar raskt Keens halvtaskiga argumentation. Jag gillar Karin Rebas - hon är vettig, välformulerad och framförallt lider hon varken av teknofobi eller överstor tilltro till teknikens under. Om DN-skribenter vore superhjältar skulle Karin Rebas vara Storm. Klok, lugn och saklig men riktigt dräpande när hon vill.

Jag har ett lite personligt förhållande till alla DN-krönikörer. Att låtsas att de är superhjältar brukar hjälpa mig att vakna på morgonen.

Hanne Kjöller (post-time-jump) är som She-hulk. En feministisk ikon som kan krossa argument och tegelmurar lika lätt. Fast hon är ändå en rik, liberal kändisadvokat.
Mats Wiklund, stark och rättrådig, är som Kapten Amerika.
Niklas Ekdal - Lex Luthor.
Peter Wolodarski är som spindelmannen med sin pojkaktiga charm och irriterande ordvrängande.

Ja, nu återstår några påfrestande veckor av flyttande, tillbakaflyttande, runtflyttande och väntan på att få några internets i mitt nya råtthål till hem.